Piraten om Skåningen
Skåningen är inte som andra. Framförallt är
han vacker.
Han har inte Stockhomarens
lömska blick, inte heller Göteborgarens hysteriska talesätt eller smålänningens
hasande gång. Inte sörmlänningens låga fotvalv eller medlepadingens kutryggiga
dolskhet.
Nej, skåningen är i
sanning en prydnand för mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument höjer han
sig över slätten. Hans blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa och
hans hållning är rakryggat reslig.
Ändå - allra vackrast är
han inuti. Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär
tagit sitt säte.
Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken; en klokhet och en
känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom inför de svåraste
problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom till honom med
konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina jämmerliga
klagovisor, men du kommer också strax att finna tröst i hans kloka lösning på
världsaltets dilemma.
--Jaja, ska du höra honom
säga, de bler nock bra med de. Genom sekler av med- och motgångar, sociala och
kulturella revolutioner, ockupationer och allehanda irriterande intrång i
vardagen, har skåningen lärt sig att kommer bara tid kommer säkert också råd.
Blir man bara siddande är jordelivet inte konstigare beskaffat än att det efter
ett tag återgår i normala gängor förr eller senare. Detta hindrar inte att
skåningen både lärt sig ingripa i skeenden och ibland kan ertappas känna både
upprördhet och engagemang. En gång på en tågresa träffade författare Axel
Larsson några breda pågar som alla varit med i finska vinterkriget. De utbytte
erfarenheter. Värst hade det varit på Karelska näset ett tag, där hade tidvis
den ryska övermakten varit oerhörd.
Det föll sällskapet in att
han som låg och sov på en tågbrits i kupén verkligen varit en av dem som stått
i kulregnet. Han måste väckas och fås att berätta. Alltså väcktes den sovande.
Hur var det på Karelska näset, den gången? undrade vännerna.
Den nyss väckte tittade sig omkring med trötta ögon. Sen sa han: - Jo där var
hitt. Sen vände han sig på andra sidan och somnade om.
Sådan är skåningen.